Träningsskador och behandling (Sida 1 av 2)

Viktigt är förstås också att förebyggande (och inte bara rehabiliterande, när skadan redan varit framme) stärka leder och stabiliserande småmuskler (som man i vanliga fall ofta missar att träna).

Fotleder är ju en av de vanligare lederna att göra illa inom kampkonst (även om det lär vara betydligt mer ovanligt än inom fotboll etc). Tåhävningar är förstås bra. Kan ju sätta en planka under framdelen av foten för att få större rörelsespektrum. Finns massor vadövningar som också torde stärka fotledens stabilitet.
Rekommenderar även balansbräda (alltså en rund plattform med en "kupol" undertill, e.dyl.).

Även kroppens övriga leder (handleder, armbågar etc) behöver ju stärkas för att undvika skador. Styrketräning är suveränt där, men måste tänka på att trappa upp den succesivt. Musklerna orkar ju ofta mer än vad själva lederna gör, så får ta det lite lugnt så lederna utvecklas i samma takt så man inte skadar dem med sin styrketräning. Fria vikter är betydligt bättre för de små stabiliserande musklerna än muskelisolerande maskiner.

Och se till att verkligen ta er tid till den förebyggande (styrke)träningen! Även om det tar lite tid och ansträngning så tjänar ni på det i längden. Genom att slippa skador etc. (som ni förvisso då aldrig kommer få veta att ni undvek, men ändock)

Nyckeln är att skapa en överkapacitet som gör att man i bästa fall klarar av en onormalt stor och plötslig fysisk påfrestning. Om inte annat så har man bättre förutsättningar att få så liten skada som möjligt och att efteråt återhämta sig så bra och snabbt som möjligt.

Fråga gärna mig eller Anders om ni vill ha tips på övningar för någon särskild led/muskler!

Bursit (slemsäcks-inflammation)

Efter söndagsträningen förrförra veckan upptäckte jag att min vänstra armbåge hade svullnat upp (syns bäst med utsträckta armar) utan att jag kom ihåg något särskilt som kunde ha orsakat detta. Senare kände jag även att underarms- och greppstyrkan i samma arm minskat, antagligen är det sammankopplat med tanke på de senor och nerver som går över armbågen. Armbågen gör inte direkt ont, den känns snarare lite lätt avdomnad om jag trycker lätt på den med fingrarna. Trycker jag hårdare eller får tryck mot den på annat sätt känns det dock som om kroppen säger att jag inte ska få tryck där även om det fortfarande inte gör så särskilt ont.

Enligt min faster, som är läkare, så rör det sig med största sannolikhet om bursit, "vilket betyder inflammation i en bursa (slemsäck), vilket betyder en "ficka" i kroppen, i detta fall över armbågen. Denna bursas uppgift är att dämpa friktionen, när armbågen vilar eller gnids mot en hård yta. När bursan blir överansträngd, blir det en inflammation, en irritation. Kroppen reagerar med att fylla bursan med vätska för ytterligare minska trycket  eller friktionen.".

Jag sökte runt på nätet efter mer information och kom fram till nedanstående info:

Bursit kan man få av långvarigt tryck, därav det folkliga namnet "studentarmbåge" som syftar på att bursit i armbågen (bursitis olecrani) sägs kunna orsakas av att man länge och frekvent har armbågarna mot skolbänken och stöder huvudets vikt mot handflatorna. Bursit kan även orsakas av slag eller fall där bursan (slemsäcken) i fråga utsätts för våld och får en blödning som därefter blir inflammerad och svullen.

Man kan även få bursit i andra bursor än den i armbågen. Bursor (slemsäckar) finns det på en mängd olika ställen i kroppen, exempelvis över knäskålarna (patella). Prepatellarbursit (mer folkligt namn är skurgummeknä eller golvläggarknä) kan uppkomma av friktion, fall eller smällar på knät så risken finns även om jag inte hört om någon på klubben som någonsin drabbats. Det kan dock vara bra att i förebyggande syfte (särskilt om du redan känner av dina knän) använda knäskydd och/eller riktiga BJJ-byxor med dubbla tyglager över knäna. Att brottas med kortbyxor och utan knäskydd kan kännas i knäna. Vill du ha ett par billiga knäskydd så kan du köpa ett par anpassade för innebandy etc så länge du tycker att de är bekväma, håller sig på plats och gör sitt jobb. Dessa brukar vara betydligt billigare (och antagligen skiljer väldigt lite eller inget) än de kampsportsbenskydd som finns på kampsportsbutiker. 

Gällande bursitis olecrani ("armbågsbursit") så fick jag höra att det är väldigt vanligt (min faster hade ungefär en sån patient i veckan fastän hon är allmänläkare) och att det oftast lägger sig efter ett par veckor om man tar det försiktigt med den. Man kan även använda något antiinflammatoriskt (exempelvis zon-salva eller voltaren). Jag använde zon-salva första veckan; det rekommenderas inte att man använder den längre tid i rad än så.

Styrketräning känns inte som något problem så länge jag undviker rent tryck mot armbågen. Jag undviker exempelvis scott-curl, där överarm och armbåge stöds mot en lutande bräda, samt underarmsträning inklusive övningar som är beroende av stark greppstyrka.

Jag kanske lägger in en bild på armbågarna senare samt uppdateringar angående hur armbågen repar sig.

Uppdatering (April 2007): Nu är armbågen helt återställd sedan kanske två månader tillbaka. Jag tog det försiktigt med den och sen körde jag ett bra tag med ett skateboard/inlines-armbågsskydd (med hård plastkupa) under dräkten när jag brottades. Försökte hitta ett armbågsskydd som inte hade någon alls kontakt med armbågen men hittade inget trots att jag frågade i sportbutik men det jag hittade här hemma funkade bra det också; satt fast bra, var bekvämt och flyttade bort större delen av trycket/stötarna från själva armbågen.

Mer info: http://www.naprapaatti.net/BURSAKOP.htm

Länkar till allmän skadeinfo/sjukvårdsinfo mm:
http://www.vardguiden.se
http://www.sjukvardsradgivningen.se
http://www.folkhalsoguiden.se

Bra att det finns en tråd med tips för detta, jag för själv en omfattande skadestatistik på mig själv och försöker hålla koll på vad jag gör för att bli av med olika problem.

Som ni kanske märkt har jag varit spårlöst försvunnen på några träningar nu, detta beror på att jag drabbats av Impetigo aka "svinkoppor". Jag är nu på återhämtningsspåret och tänkte dela med mig av vad jag har lärt mig från läkare och andra.

Hur märker man att man har Impetigo?
Impetigo framträder som ett litet utslag till en börja, klåda och en obehaglig "varm" känsla i såret kan vara varningssignaler, en gul skorpa på såret är dessutom en stor röd varningslampa i dessa sammanhang. Jag har fått förklarat för mig att det finns två vanliga "versioner" av detta sattyg, en där man får ytliga sår i ansiktet och halsen en annan där man får blåsor och sår vanligtvis på låret och baken. Incubationstiden (dvs tiden mellan kontakt och utbrott) är mellan 1-4 dagar. Sjukdomen sprids genom direktkontakt hud mot hud, eller via textiler eller motsvarande, bakerierna kan inte överleva i luft så någon form av kontakt är nödvändig för att föra smittan vidare.

Vem får Impetigo?
Sjukdomen är vanligast hos barn mellan 2-6 års ålder (som i allmänhet har mycket dåligt omdöme avseende när det är lämpligt att tvätta händerna efter man har rört något otrevligt)  och bland folk som utövar kontaktsporter, särskilt brottare, folk som är "överdrivet renliga" löper extra risk efter som torr hud är en bra grogrund för bakterierna (som för övrigt finns naturligt i låga koncentrationer i huden) så duscha inte flera gånger om dagen om det inte känns ordentligt nödvändigt. Folk som har Herpes (munsår) löper dessutom en extra risk att drabbas.

Prognos och "vad fan gör man åt eländet"?
Om man upptäcker det tidigt så verkar majoriteten av de medicinskt kunniga jag talat med anse att det räcker med att hårdhänt behandla såret med desinfektionsmedel (avlägsna skorpan med sterilt föremål och applicera medlet minst 3 gånger om dagen tills allt ser ok ut igen). Om man har mer än ett sår eller ett stort så är det antibiotika som gäller för att stoppa spridningen och desinfektionsmedel klass tyngre (typ antibakteriell kräm) som gäller. Efter påbörjad antibiotikakur tar det 2-3 dagar innan smittorisken är eliminerad (jag är dock på dag 7 just nu och tänker vänta lite längre och skulle nog själv vilja att folk väntade lite längre för att det skulle gå över innan de dök upp på träningen igen). Vissa jag talat med anser att detta är en svårvårdad sjukdom och blir man inte av med den efter 10 dagars antibiotikakur bör man uppsöka läkare för att få tag i lite tyngre antibiotika.

Hur jobbigt är det egentligen?
Jag har visserligen en sjukdomsnoja när det gäller sådana här saker men jag hade nog tagit en sträckning / hyfsat vriden armbåge / bruten lilltå / superfet blåöga hellre än detta men jag hade nog inte bytt det mot ett sprucket revben / översträckt axel eller knä. För min del är det i alla fall utan tvekan det pissigaste som hänt mig under min (korta) fightingkarriär. 

Hoppas ni slipper detta, jag hoppas att jag känner att jag kan återvända till träningen på fredag.
/Micke

Vården är ju numera väldigt restriktiva med användandet av penicillin p.g.a. risken för resistenta bakterier. Kan vara bra att känna till, så ta inte penicillin om det inte verkligen jättebehövs.

Superviktigt är förstås att absolut inte träna på klubben om du har svinkoppor eftersom det är väldigt smittsamt! Det finns klubbar som drabbats av svinkoppe-epidemier vilket vi förstås vill undvika!

Jaha, nu var jag hos läkaren igen och blev informerad om att jag hade Impetigo igen... Denna gång sade han att det verkar vara den andra typen av bakterier eftersom jag fått det på kroppen och att de kliar så förbannat (därför trodde jag att det var någon slags insektsbett först). Fick 750 mg hermillicin (tror jag det hette) och 7 dagars träningsförbud.

Som ni säkert förstår är jag så jäkla bitter just nu, jag missar Tis, Tors och Söndags-passen denna vecka och två inplanerade löpträningar endast 3 veckor innan match.

Jag avskyr att missa träningar...

Igen hade jag bara mig själv att skylla då jag inte följt rådet jag fick förra gången att skära ned på mitt duschande då det torkar ut huden och gör den sårbar.

Alla som har gått på pass med mig kan jag bara tipsa om att vara vaksamma, jag har visserligen rash-guard på mig men man vet aldrig var bakterierna kan ta sig igenom (eller var de kom ifrån från början, (mattan? en handske?)) så om någon får kliande myggbettliknande grejjer på huden, uppsök läkare fort fort!!

Nu när vi ändå är här på skade-tråden: Min axel som var övervriden härrom veckan: Kylpåse och att hålla den rätt stilla i 2 dar samt behandling med Zon-salva blev finnemang, skadad på Söndag tillbaks på Tisdag med bara en svag konstig förnimmelse av kyla inne i axeln och helt känningsfri på Torsdagspasset. Det gjorde rätt ont precis när det hände, knäppte till och hela armen skakade lätt men med den enkla ovan beskrivna vården blev det bra på noll-tid, ett tips alltså. 

Nu ska jag återgå till mitt surande över spilld träningsmjölk. Ha det fint!

HYGIEN

För att undvika svinkoppor och annat otyg.

Förslag till hygienregler:

DU SJÄLV

- kom ren och med klippta naglar till träningen!
- täck över öppna sår med plåster och kirurgtejp så de inte lossnar under träningen!
- om du får nya sår, tvätta av med desinfektionsmedel (finns i klubbens reception)!
- Torka upp eventuellt blod från mattan!
- duscha och använd tvål direkt efter träningen!
- använd T-shirt under dräkten, det suger upp en del av svetten (dock ej tillåtet på tävlingar)!
- häng alltid upp och lufta dräkten direkt efter träning!
- tvätta dräkten minst varannan vecka (tvätta ut och in så slits den mindre; 40 grader så den inte krymper; bra med två dräkter)!

Vi får hjälpas åt och bli lite mindre finkänsliga. Säg till om naglarna är för långa eller fötterna smutsiga. Det är ju lätt tillfixat, vi har duschar på plats: Det är inte meningen att vi skall riskera bli sjuka av att träna

Har jag glömt något?

Om impetigo: På Apoteket finns receptfri bakteriedödande salva (Microcid ~100 kr). Om du har misstanke om att du är smittad så sätt in egen behandling själv direkt! Jag tror att salvan måste sättas in tidigt. När man har nått ett allvarligare stadium så är det troligen för sent. Då vill det till läkarbesök och starkare medikamenter.

Alltså om du misstänker att du blivit smittad och ser små utslag som kliar, prova salvan!

Jag påminner också om hygienreglerna (se 10/7 ovan)!

Jag tog risken och har testat att tvätta min dräkt i 60 grader, enligt Andreas S´ rekomendation och det funkar. Så hög temeperatur är nödvändig för att ta död på bakterierna. Var försiktig om dräkten inte är tvättad några gånger tidigare. Observera också att tvätt sker på egen risk. Varken jag eller Andreas kan garantera att inte någon dräkt av något märke kan krympa.

Då va även jag tillbaks från läkarn. 2-3ml blod snodde dom ur vänsterörat, o fick inte träna ikväll + att ja fick en dos antibiotika :( Men men, kommer ner o kikar iaf.

EDIT: Vid receptionen hos husläkarn börja dom snacka om att remissa mig vidare, vilket jag verkligen inte va så pigg på, men läkarn ja kom till fixade örat tillsammans med en sjuksyrra utan problem. Så får ni att dom börjar snacka om remiss etc, ligg på lite o säg att ni vill ha det fixat på plats. Inte nåt svårt ingrepp precis...

Hepp!

Tjaa jag hakade på trenden här genom att vakna up med ett ganska tokroligt vänsteröra (känns extra bittert med tanke på hur kul det var att tracka Hytte och Tomas för deras öron :)), ned till cityakuten och surra med tant doktor i alla fall. Tja tydligen har jag 3 st förhårdningar 2 på vänster och 1 på höger varav den jag kom in för är på gränsen men behövde inte "opereras". Läkaren ansåg att jag inte ska bedriva någon "öronintensiv" verksamhet på ett litet tag och att jag bör investera i ett par effektiva öronskydd.

En lite oroväckande sak var att doktorn sade att det faktiskt finns andra medicinska implicationer av att få förhårdnader i öronen förutom rent kosmetiska då en infektion (som tydligen ska vara hyfsat vanlig) i örat kan ställa till det rejält för en. Så håll ett getöga på era öron alla fellow knöldumbos :).

Sådär... Klar med läkarsvängen EKG fick MVG och läkaren erkände att han inte var någon expert på skador från infraljudspulser men han sa att ifall det var något på gång så skulle det synts på EKGet. Han sade bara att jag skulle stressa lite mindre.

Dessutom, enligt läkaren: en drop från 85 till 78 kg är inga problem om man gör det långsamt och man ska ta det piano vid smärtor vid ryggslutet (njurarna) för då är det galet med vätska/salt balansen (=vanligt problem) levern tar stryk om man går ned för mycket för snabbt men för att det ska ta på hjärtat ska det vara anorexianivå. Hur många kilo det man går ned är irrelevant utan man ska kika på hur många % av sin totala kroppsvikt (uppenbart egentligen) dvs 150 --> 130 kg mindre problem än 55 --> 53 kg om man är typ 165 cm lång eller motsvarande.

Personligen: Om jag ska ned i vikt blir det över mycket lång tid och så ändrar jag knappt min kost utan lägger in mer high-intensity cardio istället.

Slutligen, hoppas det går lika bra för alla er andra med era åkommor (öronbarnen :)) som det gick för mig, jag är tillbaks på måndag!

"Chuck Norris once had a heart attack....But Chuck won."

AXEL UR LED.

Verkligen synd om Micke. Vi såg alla att det gjorde j-gt ont.

Tack vare goda råd från Peter och ambulanssjukskötaren vet vi att vi gjorde rätt. Så kom ihåg till nästa gång:

- - - - -

försök inte åtgärda själv

lägg ner den skadade och fixera armen där det gör minst ont

ring ambulans (112)

skicka en man som möter ambulansen så att de hittar rätt till närmsta ingången

sitt hos den skadade och tala lugnande

lossa på hårt åtsittande kläder om det kan göras utan ytterligare smärta

skicka med en träningskamrat till sjukhuset (gärna sittande i ambulansen)

- - - - -

Micke får komplettera när han vaknar ur nersövningen!

Självklart avbröt vi träningen direkt. Alla tränande skötte sig bra. Christina satt tålmodigt och höll armen fixerad och talade lugnande. Johan Hytte följde, utan att tveka, med till sjukhuset. Goda kompisar !

Tja nu är jag hemma igen efter att ha varit i skolan på dagen, tänkte på ett lite mindre morfinpåverkat sätt tacka för stödet jag fick och för alla som ringde. Tack dessutom till Christina som satt i fakirställning och höll min arm i minimalt smärtsam position under mycket lång tid. Hytte och Anders, ni får gärna lägga upp bilderna så att jag kan se hur jag såg ut.

Ni var ju nästan alla med i gymet när det hände men det som hände sedan var att jag åkte med ambulans till danderyd (på vad jag tror var en väg som gick via någon slags terrängkörningsbana... skrek ganska mycket under resan). Vid danderyd fick jag hoppa mellan bårar vilket kändes som en extremt tråkig aktivitet, skrek lite mer och sedan kom jag till ett rum med massa läkare. Alla verkade vara överänns om att jag skulle få mer droger så det blev lite mer morfin och stenosol samt lustgas (som jag hade problem att andas in pga konstiga okontrollerade ryckningar i hela kroppen). Sedan drog de i armen, det gick snabbt och gjorde ganska ont, efter det kändes livet fantastiskt trevligt då jag omedelbart blev av med nästan all smärta. Sedan schutsa Hytte hem mig och Elina, då hade jag börjat prata rappakalja om typ hur Limpan var lik någon och rapparen Snoop doggy dog. Sov som en sten men Elina sade att jag flög runt som en elvisp i sängen och mumlade... jävligt sjuk kväll.

Jag fick jag tala med en ortoped, kontentan av detta var att det inte blir så mycket träning för mig den närmsta tiden (2 månader ser ut att gå åt helvete tyvärr) i synnerhet inte nu i helgen. Jag kommer ned och hälsar på på Söndag då får Tomas sitt nya bälte också.

Vi ses snart... Vi brottas mindre snart...