Sv: Brasilien-resan 2007

Fan va kul att allt går bra johan... Ska bli kul o hra hur det kommer gå för wil. ha det underbart nu längtar tills nästa inlägg
break a leg/hytte

"I dont believe in belts, toughness cant be ranked"
John C Reily
  

Sv: Brasilien-resan 2007

Ihopskrivet i gar: Så landade jag med i ett regnigt men vänligt Rio. Johan förlorade ingen tid att inviga mig i Bigpolis-sekten. Första turen gick genast till detta juice-paradis och det kommer bli minst ett eller två pilgrimsfärder dit per dag har jag förstått. Inte för att jag har något emot det, verkligen gott! Men efter ett stort glas av paradisisk fruktjuice eller en skål av Johans favorit, acai, så står jag mig en halv dag. Dessutom så har Johan lärt sig blanda caipirinha så det går mycket i fruktdryckernas tecken!
Var lite nervös innan första träningen. Dels för hur det skulle gå med astma-skiten, dels för att man ju alltid vill göra ett gott första intryck och dels pga av Johans historier om übermacho brassar. Men det var bara superkul. Tre kvällsträningar, nästan på raken, kändes riktigt bra. Trevlig stämning, kändes som sparringen gick bra och man inte var helt ute på djupt vatten i alla fall. Lyckades med den där mount escapen som vi lärdes oss av David för ett bra tag sen, den där man sätter fötterna i den andres armhålor och trycker tills man liksom gör en bakåtkullebytta (Erik har den som favorit, tror jag), mot en annan blåbältare, Alexandres son Vitto (Fast sen fick jag klappa mot honom igengäld). Sedan körde jag oavgjort mot en annan blåbältare med fyra streck. Enda smolken i bägaren var att knät som jag smällde i när jag ramlade hemma började göra mer och mer ont under kvällen och jag ångrade bittert att jag inte packat ner Ibumetin-salvan. Men knäskydden var med som tur var, och jag tror att anledningen att jag fick problem var att jag körde utan dem det första passet. Det är så man längtar efter mjuka mattan hos Strike, här är det en väldigt tunn över ett hårt golv som är en verklig knädödare. För alla som tänkt sig åka hit kan jag bara rekommendera att inte glömma knäskydden! På kvällen hade jag så ont att jag hade svårt att ta mig upp och ner för trappor, men som attans tur var så var det jättemycket bättre idag. Tog kanske i lite hårt i går bara för astmeriet, så jag fick ta det lite lugnare i dag. Jag har nu kört tre matcher mot Alexandre Puga. Första kändes helt ok, kändes som han kollade av vad jag gick för och kom fram till att jag inte var helt tappad bakom en vagn. Andra och tredje så var helt klart smekmånaden över. Frustrerande nog så känns det som han sätter dit mig på samma saker hela tiden och väntar på att jag ska fatta vad jag gör för fel. Får hoppas att jag kommer fram till det innan de tre veckorna är slut. I övrigt så går sparringen bra, jag förlorar inte mot någon som jag inte borde förlora mot i alla fall. Men idag så fick jag slita som attan mot en vitbältare som nog inte hade så stor lust att förlora mot en tjej tror jag. Fast han tog det snyggt och bra när han gjorde det i alla fall. Två raka armlås och en omo plata, hehe. Väldigt trevligt också att träffa Alexandre igen!
På torsdag så ska vi ha privatlektion med honom alla tre och på lördag så ska han ta med oss ut och paddla kajak.

  

Sv: Brasilien-resan 2007

På privatlektionen med Paiva på torsdagen så var det mycket diskussion mellan Johan och Alexandre om hur Strike-utbildningen skulle ytterligare förfinas. Det får Johan berätta mer om. Men Alexandre tryckte i alla fall hårt på att vi skulle träna mer spider-guard. Det vet jag att jag är oerhört svag på. Typ något jag bara tränar som teknik ibland och ALDRIG försöker i sparring. Så att utveckla den ligger helt i linje det jag redan har varit inne på, att öppna min väldigt defensiva stängda guard. Tyvärr innebär det att jag med största sannolikhet kommer att åka på stordäng framöver. Men det är ju ett val jag får göra, komma härifrån med ett bättre track record eller komma härifrån och verkligen lärt mig mer. Sagt och gjort, idag fick jag köra guard partial training med två vitbältare. Den ena lyckades jag inget vidare med, men den andre, lo and behold, lyckades jag faktiskt svepa från spider-guard med sittande motståndare. Nu är det snart dags att dra iväg till kvällslektionen. Johan håller precis och tömmer sin andra portion dolce de leite, en supersöt kolasmet. Han kommer förmodligen fara runt som Hammy i filmen ”På andra sidan häcken” på träningen, helt sockerhög. Eftersom jag vet att Peter är oerhört nyfiken, så kan jag berätta att suco de coco är vår nya Bigpolis-favorit (rättelse:min nya favorit, Johan föredrar fortfarande frute de conde).
Fredag: På kvällslektionen i går dök första tjejen upp på träningen, Bianca, blåbältare men har inte kört på jättemånga år. Perfektamento att testa spider-guard på med andra ord. Och förhoppningsvis så förfinas min teknik i samma takt som hon blir av med sin ringrostighet. I övrigt väldigt trevlig och ska ta med oss till ett ställe i Lapa där man dansar bla salsa. Will är skeptisk, säger att alla brassar dansar übermycket bättre, men det struntar jag i. Just nu i alla fall.

  

Sv: Brasilien-resan 2007

Väldigt trevligt med sällskap här. Bara det att dagarna känns som om de går så mycket snabbare och nästa träning kommer innan man knappt hinner blinka. Mycket som är inplanerat också och bör hinnas med innan Christina åker hem. Inte varit något lysande strandväder hittills. Mycket mulet och lite regn men emellanåt uppehållsväder. Temperaturen har alla fall legat runt 25 grader så väldigt behagligt på så sätt, särskilt när det är dags att sova. Tråkigt bara för Christina att inte få se Rio för första gången i strålande solsken så som Wil fick se det. Var förvisso samma för mig första gången jag kom till Rio. När Christina kom var det alla fall så mulet att vi varken såg Corcovado, Pão de Acucar eller Dois Irmãos för de var helt gömda i dimma. Bättre väder är utlovat om någon dag så snart är det säkert minst +40 igen. Christina tjatar alla fall redan om att vi ska ner till stranden ändå och bada. Just nu när jag tittar ut genom fönstret ser jag alla fall rätt mycket blå himmel sån skulle faktiskt kunna vara funkis.

Doce de leite skulle jag personligen beskriva som en underbar fusion mellan fudge och kolasås i konsistens och smak. Farligt smarrigt. Jag tränar förvisso extremt mycket här (mest BJJ förstås) så lär inte fläska ner mig för det, men lite läskigt är det ändå att det finns så mycket spännande och beroendeframkallande sötsaker här. Fast Acai är åtminstone väldigt nyttigt (även om det säkert innehåller sin beskärda del socker också) eftersom det bl.a. innehåller väldiga mängder antioxidanter.   

Armutslagen är helt borta efter att jag har införskaffat ett par nya gi:s att skifta med så nu mår huden mycket bättre. Högerknät är det väl lite si sådär med – det funkar alldeles utmärkt i alla riktningar utom en. Får jag en utåtriktad kraft mot underbenet/foten så känns det väldigt dåligt på knäts insida – gissningsvis ett korsband eller nått som blivit uttänjt. Blir bättre när jag tar det försiktigt och låter det vila, även om jag för att göra det måste släppa in de jag brottas med i toppositioner på mig och det begränsar mitt spel rejält. Ibland går det rent reflexmässigt att benet blockar en passering och jag lyckades riva upp det lite igen när vi körde en övning från spiderguard där vi bara fick använda en av armarna och andra skulle vara stoppad i bältet. Därmed hade jag bara en arm och ett friskt ben – nästan omöjligt att hålla kvar spiderguarden med så använde högerbenet mer än jag borde för att blocka.

Rent teknikmässigt så har vi inte kört så jättemånga nya tekniker här och inte heller så många detaljer som görs särskilt mycket annorlunda än jag brukar visa dem hemma men de har en mycket större fokus på isolerad teknisk träning där man kör från en viss position till någon lyckas svepa/passera/submitta och sedan börjar om igen – först en person i fem minuter och sen bytta platser i fem minuter. Tekniker brukar det bara köras 1-3st per pass.

Har fått en hel del inspiration till nya övningar här. Vi gick igenom graderingslistorna på privatlektionen igår och teknikurvalet tyckte Alexandre i huvudsak var bra. Halvguard bör läggas tidigare och vissa strypningar och fotlås läggas senare/tas bort samt lite mer guard-tekniker (inte minst spider-guard) läggas till. Ett fåtal detaljtillägg/förändringar blev det men annars pratade vi mest om träningsupplägg/schema. Ni har alla fall en hel del att se fram emot till när jag kommer tillbaka i slutet av december!

  

Webbplats

Sv: Brasilien-resan 2007

Det där låter ju hetl underbart! Ska bli kul med lite nya tekniker att frossa i. hur går det för will då?? E sjukt nyfiken :D

"I dont believe in belts, toughness cant be ranked"
John C Reily
  

31 Senast ändrad av Christina (2007-11-13 23:23:39)

Sv: Brasilien-resan 2007

Lordag: Grattis till resultaten i Tap out Bålsta, bra jobbat allihopa! Jag och Johan tillbringade stor del av lördagen vilandes efter vår idrottsliga prestation på fredagskvällen. Dansen, alltså, inte brassen innan. Trots Wils farhågor så försvarade vi de svenska färgerna väl. Eller så var det caipirinhan som gjorde att det kändes helt ok. Dansen som stod på kvällens schema var forro, om någon hemma nu vet vad det är. Jag dansade först med Herges, en av Biancas kamrater som var tillräckligt duktig för att få mig att tycka att jag var jättebra. En av fördelarna med att vara tjej, bara att följa :-)! Johan som inte hade samma möjlighet fick först improvisera till musiken, men efter en kort demo av grundstegen från Herges så extrapolerade han från annan dans och dansade forro som han inte gjort annat. Muito bem! Jag tror vi båda skulle ha fått blått bälte i forro om det fanns något sånt.
Brasiliens svar på ärtsoppa och pannkakor serveras på lördagen och heter feijoada, en gryta med bönor och massor av olika sorts kött och korvar och alla möjliga tillbehör till. Det åt vi i dag så därför så slutar dagen lika avslappnat som den började. Fyra personer hade lätt blivit mätta på det som vi serverades, nu ligger vi och sväller hemma. Men gott!! Har vi otur så ringer Herges snart på dörren och undrar om vi ska hänga på och dansa samba ikväll, vilket vi halvt pratade om i går. Vilket iofs hade varit kul minus två mammutportioner feijoda i magen.

  

32 Senast ändrad av Christina (2007-11-13 23:24:32)

Sv: Brasilien-resan 2007

Inte sa kul nyheter. Johan har haft ett sar pa armen ett bra tag, ett insektsbett eller sa som blivit infekterat och mer och mer omt. Senaste dagarna sa har dessutom underarmen svullnat upp. "You look like Popeye, man!" Alexander, Puga och jag tyckte alla tre att en doktor borde kolla upp armen. Johan var mer tveksam. Planen var att Alexander skulle skjutsa oss i morgon egentligen, men sen pratade jag med min syster som ar doktor och hon sade "Nej, idag! Absolut...". Sa Alexandre skjutsade oss (Johan valdigt motvilligt) pronto till Hospital Ipanema, dar vi var inne hos doktorn snabbare an nar jag har haft bokad tid hos huslakaren, banne mig. Tio dagars pencilinkur och ingen traning under tiden blev domen. Daremot sa visade sig Alexandres prognos att man inte skulle ata socker vara fel. Det blev nog Johans enda leende den dagen nar han forstod att han i alla fall inte skulle behova lata bli fruktjuicer och acai under tiden. Liten tur i oturen; tva av de tio dagarna forutom lordag/sondag ar helger utan traning anda.
Jag och inte Johan rapporterar om detta for enligt Johan sa skulle det fortfarande ha lost sig med lite Zon-salva. Det ar han alldeles ensam om att tro :-).

  

Sv: Brasilien-resan 2007

Aj fan låter inte kul. Men helt rätt att käka antibiotika och ta det lugnt. Farsan fick ett sår på armen som svullna upp när dom va på Aruba för nåra veckor sen, sluta med att han efter 2 penicilinkurer blev inlagd på Karolinska och fick antibiotika injicerat rätt i armen under ett antal dar + ytterliggare 2 kurer när han kom hem från sjukan.. Så håll ett öga på det där.

Tap, snap or nap.
  

Sv: Brasilien-resan 2007

Det suger verkligen att inte kunna träna pga armbågen men den verkar vara på bättringsvägen så jag hoppas kunna börja lite lätt igen nästa vecka. Har fått tillstånd att videofilma under passen så har alla fall något att syssla med och får väl använda banden till att ta igen vad jag missar.
I onsdags hittade jag äntligen Jáca till försäljning igen hos en gatuförsäljare. Jáca (uttalas Tjaaka) är en enorm frukt (vanligtvis större än en vattenmelon) som har ett grönt, småtaggigt tunt skal och ett gult innandömme med en massa testikelstora kärnor inneslutna i härliga fruktköttsbitar. Smaken är lite åt bananhållet men godare och väldigt annorlunda konsistens. Verkligen supergott! Men inte så bra direkt innan träning enligt Alexandre. Jag köpte två påsar, med kanske ett hekto Jáca-innandöme i varje, för två real. Nån dag tidigare smakade vi Jáca-juice på Beach Sucos också. Har frågat väldigt många gånger efter den (eftersom den står på menyn) men först nu som de hade den inne. Verkar vara knepig att få tag på och jag har försökt hitta den i någon form sedan jag först fick en liten smakbit hos en gatuförsäljare precis i början av min vistelse här. Jag har sett att det växer ett bamsigt Jáca träd precis utanför byggnaden vi bor i nu. Kanske skulle klättra upp och ta mig en frukt därifrån om de är mogna. De växer även i marknivå men antar att gatuförsäljarna själva hämtar sina därifrån innan man själv hinner märka att de blivit mogna.   
Under gårdagen (torsdagen) tog Alexandre med mig och Christina på biltur längs strandvägen i Barra (uttalas Baahaa) tillsammans med Alexandres fru Daniela och jätteyngsta son Antonio. Jag brukar inte tycka att småbarn är söta men Antonio är faktiskt riktigt jättecharmig och ler nästan hela tiden och är smittsamt glad. Längs Barra och vidare sträcker sig stranden i runt 20 obrutna kilometer - nästan som hemifrån mig in till Stockholm. Riktigt läckert! Synd att inte vädret var så fint bara. Längst bort stannade vi för en jättesmarrig Acai med tärnad banan och granola (=müsli). På vägen fick vi även en snabb bilburen titt på bl.a. Sinless m.fl. motel och Rocinha, som sägs vara världens största favella/slum.

Jag och Christina köpte och lagade även till en "ögonfisk" (den verkade till och med heta något liknande på portugisiska, av texten på paketet att döma).

http://img148.imageshack.us/img148/5263/fiskhngel04ly6.jpg
Jag med min nya brasilianska flickvän. Behöver jag nämna att hon smakar fisk?

http://img148.imageshack.us/img148/5403/johandiskar01yr7.jpg
och här står jag i lägenheten och diskar.

Nu (fredag) har vi just varit på privatlektion och Christina har också fått gå ett par träningsmatcher mot en brunbältartjej som Alexandre fått dit. Christina klarade sig förvånansvärt bra även om hon fick klappa ett par gånger. Roligt att se! I Sverige tror jag inte ens det finns några brunbältartjejer (lilabälten finns det ett eller möjligtvis ett fåtal).
Långt ifrån alla toaletter här i Rio är för övrigt så bra som den jag tidigare beskrev. Rörarbetet och spolningen är vanligtvis så usel att man slänger allt papper i en soptunna bredvid toaletten - så är det både på träningen och här i lägenheten. Blir till att tömma soppåsen ofta.
På den gladare fronten: Vi lyckades faktiskt hitta en osthyvel i en butik i Copacabana. Verkar annars sällsynt här så kan vara värt att ta med sig om man vill ha fina ostskivor utan att köpa färdigskivat.

Tänkte bjussa på receptet till Caipirinha medan jag kommer ihåg:

Man behöver till att börja med Cachaca (uttalas Kaschaasa) - sockerrörs-brännvin. På Systemet kostar en flaska en bit över 200kr (de har inget lysande sortiment heller) medan man här kan gå ner till Sendas (Brasiliens svar på Konsum) och köpa en flaska med 965ml för 4-5R$ (ca 15kr). Vatten (man kan ju inte dricka kranvattnet här) kostar i jämförelse ca 1R$/liter. En sort som heter 51 rekommenderas av Magnus med vandrarhemmet och det är också den jag har köpt.

Man behöver även en lime. Det ska förstås vara riktig lime. I Sverige har jag hört att det förekommer att man använder citron istället för att lime är dyrare. Det får man förstås inte göra!
Tillagg: Tvatta garna limen innan eftersom det kan finnas besprutningsmedel pa skalet.

Sedan behöver man socker. Brasiliens socker är gjort på sockerrör och är mycket mer finfördelat än det svenska sockret (det finns de som därför fått för sig att det är florsocker i Caipirinha men det stämmer inte). Helst ska man förstås använda sockerrörssocker men tror det funkar bra även med svenskt sockerbetssocker.
Tillagg: Enligt Anders fungerar inte sockerrorssocker (se nedan).

Krossad is ska man ha i massor av. Inte för finfördelat (ska ju inte bli en sörja) och inte stora som isbitar man brukar ha i läsk etc.

Enklaste är att blanda Caipirinhan direkt i glaset (vanligt dricksglas). Först skär man limen i fyra eller åtta klyftor, lägger ner dem i glaset och mosar dem ordentligt (verkar ioffs finnas de som föredrar omosade). Därefter tar man i en eller två matskedar socker. Sedan fyller man upp till glasets kant med krossad is och till sist fyller man på upp till kanten med Cachaca. Till sist tar man ett likadant glas och ställer upp och ner över det första, håller ihop glasen med händerna runt som tätning och skakar ett par gånger. Färdigt! Man kan ju ändra proportionerna efter egen smak.

Finns även Caipivodka, som den oftast kallas här (även känd som Caipinosca), då man helt enkelt har i vodka istället för Cachaca. Lite annorlunda smak men rätt lik.     

På stranden kostar en färdigblandad Caipirinha ca 4-5R$ (ca 15-20kr).

Caipirinhas är väldigt söta så det är lätt att få i sig för mycket. Själv har jag alla fall aldrig druckit mer än två i rad.

  

Webbplats

Sv: Brasilien-resan 2007

Rättelse: svenskt sockerbetssocker skall inte användas. Det smälter inte lika bra (om alls) som rörsocker.

  

Sv: Brasilien-resan 2007

Idag har jag väldigt roliga nyheter att berätta och det är att klubben för första gången kommer få besök av Alexandre Paiva! Se verkligen till att hålla så mycket som möjligt ledigt (främst kvällstid) mellan sön jan 20 och fre jan 25 för då någon gång har Alexandre planerat att vara i Sverige och besöka både Alliance BJJ Linköping och vår klubb. Antagligen blir det 2-3 dagar (vanliga veckodagar) hos oss med flera pass varje kväll och kanske även på dagen om intresse finns. De som vill får gärna åka och träna även i Linköping de dagar Alexandre är där. Vi har ju rätt liten lokal men några av passen kanske vi kan vara på stora övervåningen om det inte krockar med Thaiboxningen. Begränsad plats finns därmed. Förhoppningsvis tar så många  som möjligt från klubben tillfället i akt att träna med en flerfaldig världsmästare och en av världens absolut mest tekniska BJJ-instruktörer. Jag och Anders har tränat för honom sedan 1996 och kan intyga att han verkligen kan sin jiu-jitsu.
Exakta dagar och tider meddelas när jag själv vet mer. Antagligen kommer vi att ta ut en extra-avgift för träningen under tiden Alexandre är hos oss för att finansiera en del av kostnaderna. Alexandre har gett ok för att även utövare från andra klubbar får vara med om vi vill det men lokalerna är ju små så får se hur jag gör med det. Våra vänner på BJJ-center kommer förstås att få vara med på samma villkor som våra egna medlemmar i mån av plats.
Nu får vi bara hålla tummarna på att planerna inte ändras eller något kommer i vägen så kommer det här att bli riktigt übertoppen för klubben!

Bilder från dagens utflykt med Alexandre till Vista Chinesa (kinesiska utsiktsplatsen). Tyvärr var vädret inte det bästa.

http://img232.imageshack.us/img232/9495/image01qj2.jpg
*Utsikt mot Arpoador, Ipanema och Leblon

http://img80.imageshack.us/img80/651/image04nj2.jpg
*Utsikt lite längre åt vänster. Man ser bla sockertoppen om man tittar noga.

http://img112.imageshack.us/img112/15/image06ok6.jpghttp://img112.imageshack.us/img112/1738/image08ky9.jpg
*Christina vid Vista Chinesa
*Jag vid en palm (duh?)

  

Webbplats

Sv: Brasilien-resan 2007

Oi, laget!?
sorry att det gatt typ 2 veckor utan att jag skrivit nat men jag trodde jag skulle fa internet i lagenheten men det fick jag ju inte, sa den mesta tiden pa internetcafet gar at att ringa och snacka pa msn.
Hursomhelst, Rio ar grymt. Festar kanske lite for mycket bara, nastan varje dag. Fast jag klarar anda att trana 1 gang om dagen, tror jag bara vart borta en dag. Traningen kanns bra men alla ar ju sa javla bra. Tror jag bara sett tva vitbalten och inte manga blabalten, dom flesta ar lilabalten eller hogre. Sa pa sparringen kanns det inte som man har sa mycket att saga till om offensivt, men defensivt kanns det som att man lar sig mycket. Blir ofta sidemountad och spenderar 5 minuter till att forsoka ta mig darifran. Men det ar bara att kora pa. Senaste traningen var det ett svartbalte som sa ungefar "you are strong and have a good feeling. make sure you continue because you can get to the edge of the sport." hehe muito obrigado! det ar bra motivation det.
Vadret har varit ratt vardelost an sa lange, massa regn. men sommaren kommer om en manad eller nat och da blir det mer hanga pa stranden. Hanger mycket med en svensk snubbe som heter Alex och en brasse som heter Diego som snackar svenska och mer eller mindre bor hemma hos mig for tillfallet. Har varit hemma hos honom i favelan nagra ganger, grymt stalle. Skulle kunna tanka mig att bo dar faktiskt. MYCKET billigare och det finns frascha lagenheter.
Hmm ja och tjejerna ar saklart galna ocksa hehehe. lite jobbigt bara att dom flesta ar lika daliga pa engelska som jag ar pa portugisiska.
Maste dra nu men ska iallafall forsoka skriva lite mera. Finns nagra bilder pa min facebook heter William Nilsson.
Hare bra!

just det skulle garna vilja se era matcher sa forsok garna lagga upp dom pa youtube om ni inte redan gjort det...

  

Sv: Brasilien-resan 2007

Ett varningens ord från en äldre träningskompis som varit på många farliga ställen på jordklotet inklusive Rio några gånger och som har släkt i Brasilien och därför är rimligt välinformerad:

Favelas är inget bra ställe för en svensk! Det är inte ovanligt med skottväxling mellan polis och knarkhandlare inne i favelas. Inte säkert att de kan skilja ut ett blekansikte i stridens hetta. Alla som bor i favelas är givetvis inte skurkar men fattigdomen gör att koncentrationen är större där. Fel kompisar kan resultera i att man själv blir förväxlad med dem och inburad av polisen. Ingen TV eller internet på rummet där...

Om du väljer att festa hårt är din sak (även om jag personligen tycker att det passar dåligt tillsammans med träning) men notera att risken att bli utsatt för rån eller liknande ökar kraftigt om man inte har fullt omdöme i behåll.

Tjejer från fattiga områden faller självklart lätt för en "rik", exotisk svensk. Synen på sex är också ofta betydligt mer frisläppt än i Sverige. Tänk på att du garanterat inte är "först på plan". Ta på "lilla regnrocken" !

Rio är en fantastisk stad men man får inte vara naiv. Gott omdöme och att inte vara på fel plats vid fel tillfälle besparar en många bekymmer!

Med önskan om en trevlig vistelse från den kanske tråkige, men resvane,

Anders

  

Sv: Brasilien-resan 2007

Minibanan. Visst ar den for sot? =)

http://img235.imageshack.us/img235/6912/bananochtummeju6.jpg

http://img402.imageshack.us/img402/8917/jbananeraq1.jpg
Bara for att nagon inte trodde att jag skulle vaga posta den har bilden...

En klase med 17 bananer som skyler och bilden maste fortfarande censureras i bananernas nederkant. Hmm, kanske vore kaxigare om jag inte forst postat storleksjamforelsen ovan =)

  

Webbplats

Sv: Brasilien-resan 2007

Suck, nast sista riktiga dagen. Verkligheten tranger pa, i morse fick jag ett SMS fran pappa som ar hemma och passar barn. Problem med varmepannan, de har utrymt huset tills problemet lost. Den sortens kyla kanns valdigt, valdigt frammande just nu. Brassen ar saaa kul nu, kanns verkligen som jag lart och utvecklats massor! Inte illa nar man kommit ner med enda ambitionen att kunna trana och andas samtidigt. I gar sa klappade jag ut en fyrstreckad blabaltare som var storre och starkare an jag, passerade guarden pa en lilabaltare i partial training (ok, jag misslyckades typ miljoner ggr ocksa) och gjorde en del bra moves i sparring mot en brunbaltare som var SA mycket storre an jag. Jag var sa hypad pa kvallen att jag hade svart att sova, kroppen liksom fortsatte att kora brassetekniker av bara farten. Nej, om det ska hinnas med lite mer strandtid innan jag maste hem till ruskvadret hemma sa maste vi i vag nu! Ha det gott!

  

Sv: Brasilien-resan 2007

Söndag 25e:

Har äntligen lyckats kruxa med min laptop så jag kan köra trådlöst nätverk. Satt en stund idag och gratissurfade med den i shoppingcentret Rio Design Leblon. Det finns även gratis wifi på Shopping Leblon (www.shoppingleblon.com.br) lite längre bort. Synd bara att jag inte hittar något att koppla upp från inne i lägenheten. Har alla fall något att göra i Heathrow nu på tillbakavägen för där såg det ut att finnas trådlöst nätverk också. Tror det var gratis.

Christina åkte hem i lördags och det känns med ens mycket mer ensamt här. Kan alla fall trösta mig med att jag nu fått ok från farbror doktorn att avsluta antibiotikakuren så nu kan jag äntligen börja träna igen! Har varit frustrerande att bara sitta och kolla på även om jag fått tillfälle att istället filma en massa. Hoppas kunna både filma och samtidigt memorera teknikerna så att jag kan träna dem direkt. Kräver en viss simultanförmåga.

http://img227.imageshack.us/img227/558/copacabanastrandmcdonalut5.jpghttp://img227.imageshack.us/img227/5766/sockertoppen2ea7.jpg
*Utomhus-McDonalds precis vid Copacabanas strandkant.
*Utsikt från Botafogo (tror jag det var) mot Pão de Acucar (Sockertoppen).
Bilderna tagna genom bussrutan i farten (vilken brukar vara påtaglig så fort de brasilianska busschaffisarna får chansen) så inte helt stabila.

När vi åkte till flygplatsen i lördags tog vi flygbussen som går nerifrån strandvägen (bara att vinka till den var man än står, men säkrast är framför ett stort hotell och gärna strax innan en trafiksignal). Söndagar är strandvägen i riktning mot flygplatsen stängd och då får man istället ta bussen från huvudgatan (Ataulfo de Paiva eller motsvarande i Ipanema/Copacabana). När Christina anlände gjorde jag misstaget att på Alexandres rekommendation ta taxi dit. Enligt honom skulle det bara kosta 20-25BRL på taxameter eller max strax över 30 om det var riktigt tung trafik. När jag skulle ta taxi så ville första jag frågade inte ens köra på taxameter utan ville ha jag tror det var 60-70BRL. Andra jag frågade tyckte att det var ok med taxameter men först verkade han ha den på ”tarrif 2” (20-25% dyrare, ska bara användas sena kvällar etc.) så jag fick säga till honom att ändra till ”tarrif 1”. Sen tog han, insåg jag i efterhand, och åkte en rejäl omväg. Priset på taxametern ändras mer av sträcka än tid så taxichaffisarna kör gärna snabbt och långa extravägar. Närmsta vägen till flygplatsen går genom tunnel Reboucas (jag borde, efterklokt, ha gett honom instruktionen att åka den vägen) men min taxichaffis tog kustvägen längs med hela Ipanema, Copacabana o.s.v. Slutpriset hamnade på över 80BRL (hade hamnat på över 100BRL om jag låtit honom köra på tarrif 2). Inte värt det även om det fortfarande gick rätt snabbt. Jag har hört även från andra gäster på Harmonia, när jag bodde där, att extravägen längs kusten verkar vara en populär extraväg från/till flygplatsen för taxichaffisarna för att få extra betalt. Hur som helst så hatar jag när folk försöker blåsa mig så på tillbakavägen, och nu i lördags, så tog jag Real-bussen istället. Den tar lite längre tid (ca 1½h) men känns stabil, går var 40e minut och man vet vad man får för sina 6BRL (löjligt billigt). Från flygplatsen så är den lätt att hitta. Bara att gå ut utomhus och sen lite grand åt höger. Håll utkik efter Real-loggan med kronan. Det står en tydlig skylt i bussfönstret med priset och var bussen passerar för ställen (däribland Ipanema och Leblon).     

http://img57.imageshack.us/img57/1528/realbussen1qn3.jpghttp://img407.imageshack.us/img407/6638/realbussen2ha2.jpg
Såhär ser Real-bussen från flygplatsen ut.

Alexandre Paiva har varit i USA en vecka nu och det dröjer ytterligare en och en halv vecka innan han kommer tillbaka men Alexandre Puga håller ställningarna och håller flitigt i alla pass (tre om dagen, fem dagar i veckan). Puga är rätt olik Paiva och de utgör en väldigt intressant sammansatt instruktörsduo där Paiva är väldigt glad till naturen (även om det inte alltid syns när han är omgiven av bara stela svenskar eller finnar =), städad och en extrem renlevnadsmänniska medan Puga emellanåt tycks lite cynisk, befriande frispråkig (inte alltid helt politiskt korrekt) och är en riktig njutningsmänniska som älskar öl och har en förkärlek för engelska svordomar och att göra högljudda Al Pacino-imitationer (vilket förstås ofta sammanfaller). Båda älskar förstås träning och jiu-jitsu och de är riktigt härliga att ha att göra med båda två - väldigt vänskapliga och reko och träningen blir väldigt personlig eftersom man ser mycket samma ansikten och klubben inte är så jättestor. Den tredje officiella instruktören (enligt vilka de skrivit som instruktörer i annonsen i Gracie magazine) är Charlão men han har inte hållt i något pass hittills vad jag har sett även om han är väldigt vass i sparringen (vilket Wil kan intyga =). De två som jag annars tycker det är mest roligt att sparras med är Tiago (osäker på stavningen) - en musklig svartbältare som verkar vara polare med Paiva och är vass på att dra i armarna från guard och ofta sätter trianglar - samt en osannolikt duktig lilabältare (duktigaste lilabältaren jag kört mot) vid namn Rodrigo som inte väger så mycket men är väldigt snabb och rörlig och kör många okonventionella tekniker. Han är bara 19 år gammal, verkar bo i favellan, är elev till Terere (svartbältare under Paiva) och har klart potential att bli ett känt namn. Paivas son Victor (uttalas Vitto - och ja, han har faktiskt (lyckligt ovetande) besökt Finland) förtjänar också ett hedersomnämnande - bara 16 år gammal, rätt låg vikt och blåbältare men riktigt härligt teknisk och snabb (inte minst med att fly ut med höften och gå runt på ryggen).         

Har för övrigt skickat hem ett par Krugans gi:s som Anders kommer att hålla i försäljningen av tills jag kommer hem. Titta i shopping-tråden för mer info.

http://img99.imageshack.us/img99/2932/cbigpolis03mo0.jpghttp://img148.imageshack.us/img148/1457/cflygplatsen02suddigqb4.jpg
*Sista BigPolis-besöket (för den här gången). Suco de frute de conde och suco de coco.
*Sista bilden av Christina i Rio.

  

Webbplats

Sv: Brasilien-resan 2007

Tänkte reda ut det här med vältränade tjejer i väldigt små baddräkter eftersom Christina protesterade och hävdade att det är något som verkar överdrivas av alla killar som kommer till Rio. Efter många långa diskussioner kom vi dock fram till vissa slutsatser. Ska försöka komma med en övertäckande redogörelse, kompletterat med vissa egna observationer. Christina får rätta mig om hon tycker att jag har fel.

Baddräkt är ovanligt och inget man ser hela tiden utan man får "leta" efter det.
String är ungefär lika frekvent förekommande som baddräkt här. Till skillnad från Sverige där det är i stort sett icke-existerande.
Genomsnitts-bikinin är något mindre än den svenska genomsnitts-bikinin men inget chockerande.

Uppenbarligen är tjejerna i 99% av fallen mycket mer brunbrända här nere, vilket framhäver kroppen. Vilket även svett och sololja gör. Dessutom har staden flera mils stränder med strandpromenader som det är väldigt populärt att, relativt lättklätt p.g.a. värmen och för att sola samtidigt, motionera, promenera och rent allmänt hänga längs. Eftersom beach-livet är så centralt i Carioca(=Rio-bo)-kulturen så är det vanligt förekommande med lättklädda människor även en bit längre in i staden. Värmen gör ju sitt också. Det sitter dock ofta skyltar på butiker och bostadshus att man inte får gå in där med bar överkropp, bara fötter eller sungas (minimala badbyxor). Jag har hört historier om turister som fått ta tjänstefolks-ingången+hissen (finns i många byggnader) när de missat den regeln.

Vältränadhetsmässigt så går mina och Christinas meningar isär. Det är sällan man ser någon anmärkningsvärt biffig tjej men jag tycker mig exempelvis se antydan till magrutor (utan att tjejerna är anorektiska) bra mycket oftare än i Sverige vilket brukar vara en indikation. Killar får ju oftast väldigt mycket tydligare tecken på att de tränar. Överviktiga finns det en del men skillnaden är att det inte tycks infinna sig samma obligatoriska lönnfethet efter 30-35 som svenskar nästan alltid tycks lägga sig till med efter att ha gift sig och skaffat barn. Här är man mycket mer kroppsmedvetna (och det är ett positivt ord till skillnad från kroppsfixerade, som förvisso också förekommer) och hälsomedvetna i alla åldrar. Christina konstaterade att på gymmet tränar verkligen folk i alla åldrar (gör de förvisso till stor del även på gymmet hemma, även om det är mer jämn åldersspridning på gymmet här) och på stranden ser man ofta barnfamiljer utöva någon sport tillsammans och röra på sig till skillnad från hur det brukar se ut i Sverige. Man ser förvisso en del lite pluffsiga tonåringar även här men jag tycker oftast inte det är mycket övervikt att prata om och bedömer att pluffs-förekommandet ändå är lägre. Jag står allafall fast vid att de är mer tränade här. De ser oftast ut som fysiskt välmående och lagom kroppsmedvetna tjejer "ska" göra. Det benämner allafall jag "vältränade" även om det inte är några böljande muskler eller extremlåga fettnivåer.

Att tjejerna här har mer iögonfallande "säte och byst" vet jag inte om det beror på att de har trevligare snittformer eller bara p.g.a. tidigare nämnda solbränna och hud glansig av sololja och svett. Christina lanserade också teorin om att det skulle kunna vara helt eller delvis psykologiskt p.g.a. förväntningar, annan blick eftersom det inte är hemma o.s.v. Konstigt nog(?) var det däremot inga problem för henne att konstatera att killarna oftast var betydligt mer lättklädda på stranden och i betydligt större frekvens vältränade än i Sverige. Fast som sagt så syns träning ofta tydligare på killar. Badklädesmässigt så finns det två plagg som är överlägset vanligast. Bermudas/surfar-shorts är nästan knälånga (nog något kortare än de löjliga som varit poppis i Sverige under sommaren) byxor medan sungas brukar beskrivas som ett stycke lycra som i stort sett bara täcker det heligaste. Sungas är det vanligaste badplagget, säkerligen mycket för solbrännans skull. Mellan bermudas och sungas ser man inte många badplagg mer än på turister.

En kort språklig inflikning: På portugisiska heter ett exemplar av ovan nämnda mini-plagg för killlar "uma sunga" (en sunga) och "sungas" (sungor) är pluralformen men på svenska känns det på något sätt ändå snyggare att säga sungas. Kanske för att de flesta andra byxplagg är i pluralform (byxor, shorts, kalsonger, bermudas o.s.v., vilket jag tror är vanligt även i andra språk (många byx-ord är ju också låneord). På svenska kanske det egentligen mest korrekta vore att säga "en sunga, sungan, flera sungor/sungas,sungorna/sungasarna" för att hålla sig nära originalspråkets singularform men fortsätter tills vidare med att säga "ett par sungas/flera sungas".

Jag gillar egentligen inte alls korta, tighta badbyxor eftersom jag tycker det är så fult när man ser allt för detaljerade konturer av "paketet" igenom. Man ska åtminstone inte kunna urskilja om det är PTV (Pitten-till-vänster) eller PTH. Plagget fick dock rätt många pluspoäng av att ha varit väldigt snygga och kroppsframhävande på Daniel Craig i Casino Royale (nya Bond-filmen) - jag tänkte förvisso inte på om man såg PTV/PTH där. Det kan förstås ha berott på att DVD-formatets låga upplösning slätade ut saker och ting. Det är dessutom ett överlägset strandplagg solbrännemässigt - med badbyxeshorts får man ju minst halva låret vitt såvida man inte korvar upp badbyxorna så de blir kortare och då ser de blöjaktiga ut istället.

Blev allafall trots allt lite sunga-sugen efter att ha noterat mina vita lår och dessutom är det ju så vanligt förekommande med sungas här att det är mer anmärkningsvärt att inte ha det än att ha det på stranden. Finns billiga sungas för 20BRL (under 80kr) men de är också rätt tunna så PTX blir väldigt framträdande. Många dyrare modeller är faktiskt ovanligt bra, jämfört med svenska motsvarigheter, på att släta ut konturerna så tittade främst för sådana och föll (efter smakrådskoll med Christina) för ett par gröna med grå kanter i en av de relativt dyra design-badklädes-butikerna (Blue Man för att var mer exakt - kostade runt 350kr för väldigt lite tyg). Så nu har jag köpt ett par sådana och är både mer och mer fullständigt solbränd än vad jag någonsin varit förut (jag blir inte särskilt jättebrun).

Det betyder dock inte att jag någonsin kommer förlåta Anders för att i min barndom ha köpt och brukat ett par tunna mikroskopiska v-fronts-badbyxor i min närvaro (oh, the shame!). Viss skillnad från mina sungas förvisso - v-frontarna var bra mycket mer paket-tighta och mindre (vet Anders ens idag vad "brasilianskt" betyder?) samtidigt som det ju inte direkt var någon Daniel Craig i dem (se ovan angående typiska svenska gifta människor med barn efter 30-35). För att Anders inte helt ska sura ur nu kan jag förstås tillägga att han nu skärpt till sig och är i föredömlig form för sin ålder och dessutom (hoppas jag) sedan länge gjort sig av med de hemska v-fronts-tingestarna - förhoppningsvis efter insikten att alla plagg inte är för alla (och vissa plagg inte är för någon alls).

Hemma i Sverige vet jag förvisso inte om jag kommer att våga ha dem på mig. Vore förvisso ett helt ok plagg om det gick att modifiera för att ytterligare minska PTX-faktorn. Får kika på det.

Har faktiskt brutit fler Johan no-nos här. Flip-flops har jag tyckt varit rätt förskräckliga saker men här är de den absolut vanligaste (och i stort sett billigaste) skon och dessutom väldigt praktiska på stranden och att ta av och på snabbt och enkelt i samband med träning, korta svängar om lägenheten, shorts på/avtagande (med sungas under) m.m. samtidigt som de ger stora ytor av solbränna även på fötterna (som är kritvita efter att ha gått runt i löparskor). Man kan förstås få skav mellan tårna och de är inte så bra att gå längre sträckor i. Så jättesnygga är de inte heller. Men neonfärgade foppa-tofflor (som också finns här men lyckligtvis inte är så vanliga) är bra mycket värre. Tur vi har svartfärgade sådana på jobbet - allafall lite mindre fult. Förstår inte riktigt hur foppa-tofflor och flip-flops kunnat bli "mode"? Finns det verkligen de som tycker att de är snygga? Känns mer som något man köper och använder för att det är så praktiskt men nästan skäms lite inombords över att visa sig offentligt med. 

Färgmässigt har jag också varit lite originell och knappt köpt några svarta plagg alls mer än reservbyxor till den svarta gi:n och mina Havaianas (flip-flops). Havaianasarna är ibland stekande varma att ta på efter strandbesöken så med facit i hand hade kanske en ljusare färg varit mer praktiskt här men det borde gå att lösa genom att lägga dem med sulan uppåt eller under något annat.

Dessutom har jag unnat mig en dyr designer t-shirt (kostade 300-350kr nånting) - också olikt mig men blev lite småförälskad i den. Christina som smittat mig med tjejiga shopping-baciller? Fast faktiskt jag som varit den som varit mest för att titta runt på köpcentrum och i butiker medan Christina velat gå och göra annat. Så nu efter hon har åkt får jag någon dag åka ut och besöka Barra-shopping - sydamerikas största köpcentrum.

  

Webbplats

Sv: Brasilien-resan 2007

Jag tycker att du sammanfattade det bra vad gäller bikini/tjejanalysen :-). Bakgrunden till hela diskussionen var att efter alla lyriska beskrivningar från killkompisar som varit i Rio så blev jag jätteförvånad över att det var så svårt att hitta en enda tandtrådsbikini. Jag som trodde att jag skulle bli tvungen att shoppa en själv för att inte sticka ut som überpryd. Att medelkillarna däremot är mer vältränade än i Sverige tycker jag dock är uppenbart varför. De rör sig hela tiden. Överallt på stranden så spelas det bollspel av olika slag, på svenska stränder så är det betydligt mer slappande. Och så kanske det är mer press på att träna och sporta i ett macholand, vad vet jag?
Om du ska modifiera dina sungas så ska jag nog vara smakråd då också, Johan. Dina arrangemang brukar vara mer funktionella än estetiska :-). Och varning till andra, gå aldrig och shoppa med en Norrlandsjägare! För en som är van vid tusenmilamarscher med bara skalbaggar och bark som proviant så är fem timmars jättemarknad utan lunch en barnlek. Jag med lågt blodsocker är dock INTE att leka med.

  

Sv: Brasilien-resan 2007

Nu är jag en lite mer komplett människa än igår för nu har jag äntligen provat igenom BigPolis alla Sucos och Vitaminas (drycker som är mjölkbaserade och/eller inte innehåller någon frukt. inte nödvändigtvis helnyttiga för det).

BigPolis Sucos & Vitaminas – Top10

1)    Acai - Egentligen inte en suco även om den står på sucolistan. Lilabrun sorbetliknande. Överjordisk!
2)    Frute de conde - Grevens frukt / "Knöggelfrukt". Len och mjuk sagolik smak. Min och Anders favvo.
3)    Coco (Kokos) - Oväntat god och underbart fluffig!
4)    Cupuacu - Wils favvo. En frukt som ser ut som en ofta kokos-stor brun nöt. Supersmaskig!
5)    Coco com abacaxi (Kockos med annanas - "Piña colada") - Drinkklassiker i sucos-tappning.
6)    Manga (Mango) - Enkel, klassisk, god.
7)    Graviola - Något svag smak men jättegod.
8)    Aveia com banana (Havregryn med banan) - oväntat god, känns nyttig och mättande.
9)    Laranja com cenoura (Apelsin med morot) - Inte så exotisk men god.
10)    Maracuja (Passionsfrukt) - Lite annorlunda passionsfrukt än den vi är vana vid i Sverige.

(nummer 1-5 är 5poängare (5gradig skala), resten 4poängare eller 3+)

Högpoängare på Beach Sucos (som ej finns på BigPolis)

Jáca (5poängare) - Toppenhöjdare men jättesvår att hitta någon som har (ens om den står på menyn).
Framboesa (Hallon) (4poängare) Oväntat god.

Sämst-listan (ALLT är trots allt inte gott ens på BigPolis):

1) (värst) Limonada suica – God första klunken. Sur. Nästan olidlig mot slutet.
2) Guarana natural com amendoim (med jordnötter) – Lät kul men pulvriserade jordnötter är inte gott i dricka. Mer och mer svårdrickbar men inte lika genevekonventionsvidrigt som Limonada suica.
3) Bomba baiana – Inte särskilt god men inte helhemsk (bara enligt C). Godare på Beach Sucos.
4) Kiwi – Konstigt att det inte blev någon särskilt god juice av kiwi som annars är riktigt gott.
5) Acerola – Besk/syrlig. Vattnig. Inte så farlig men ingen höjdare. Ska vara väldigt nyttig.

Jag hade för övrigt just lite erotiska dagdrömmar om att nästa Rio-besök ta med mig hjortron och be mina sugardaddies nere på juicebaren att göra en Suco de Hjortron á la Big Polis. Med tanke på att hallon (med liknande bärutformning) fick hela 4 poäng som suco så har Suco de Hjortron (ha! Ett delikat bär som VI har ett namn på men inte brassarna!) potential att bli en 5poängare.

  

Webbplats

Sv: Brasilien-resan 2007

Ah, äntligen en riktig toppendag vädermässigt! Var faktiskt ett tag sedan sist. Även om det varit väldigt behaglig temperatur så har det inte direkt varit beach-väder. Hade egentligen planerat att åka till Uruguana idag och gå runt på Saara-marknaden nu när Christina slipper hålla uppe med mitt tempo. Men man måste ju kunna ändra sina planer, så blev ett par timmar på praia de Leblon. Uruguana kan jag ta en dag med sämre väder. Men helst inte lika superregnigt som det var när jag och Christina var där.

  

Webbplats

Sv: Brasilien-resan 2007

Idag bidde det Uruguaiana-dag (äntligen rätt stavning) - en massa timmars runtspatserande i 38 graders värme. Det är billigare där än det brukar vara ens i Copacabana (som i sin tur är billigare än Ipanema och Leblon) men hittade inte så mycket intressant. Jag är väldigt kräsen av mig också men bidde allafall en flagga till klubben, en handduk i form av en brasiliansk flagga och så ett par surfarshorts som egentligen var lite för stora (jag låg mellan två storlekar) men sällan jag tycker något är så speciellt snyggt så de kan nog åtgärdas om jag pillar in ett midjesnöre att tighta till dem med. Polisen hade en mindre raid mot ett gäng piratkopie-försäljare ute på gatan men med tanke på hur många det finns med fasta stånd som säljer piratgods utan problem så handlade det nog mer om att de inte hade tillstånd att stå där. Eller inte betalat sina polismutor för att sälja piratkopior.

Jag är glad att de bara har 110 volt för jag fick en ordentlig stöt när jag skulle koppla in datorn. Elsäkerheten här känns inte direkt som den bästa. Skulle de ha 220v som i Sverige så skulle väl folk dö som flugor.

  

Webbplats

Sv: Brasilien-resan 2007

Underbar beach-dag idag! Tråkigt sällan jag lyckas komma iväg till stranden när det är sol (den verkar lite skygg och går ofta i moln när jag väl fått på solkrämen och börjar komma loss för att gå ner) men idag var det jättefint väder med inte mycket moln och över 30 grader. Strandvägen var som vanligt på söndagar avstängd för biltrafik i körriktningen närmst stranden så blev en promenad till Ipanema och Feira hippie (hippie-marknaden, till minst 60% inte alls särskilt hippieig). Sedan en lång solning vid posto nove (livräddningspost nio). Var lagom fullsmockat med folk och önskar Christina varit här så hon kunde ha verifierat att idag var det verkligen väldigt frekvent förekommande och mycket mer vanligt än baddräkter (tror inte jag såg en enda baddräkt på hela dagen och då uppehöll jag mig vid stranden större delen av dagen). Hittade en mindre juice-bar vid namn Planet Sucos mellan feira hippie och stranden som faktiskt hade riktigt god acai och dessutom enligt egen utsago alltid har suco de jáca (Beach sucos har nästan aldrig den och har inte hittat något annat ställe som haft den tillgänglig). På väg tillbaka mot Leblon längs vattenbrynet stötte jag på en capoeira-grupp (angola-stilen (den äldre varianten), men väldigt mycket akrobatik ändå) som jag stannade och tittade på när de körde en lång stund. Snackade lite hjälpligt och kort med några av dem också. Väldigt häftigt att titta på - väldigt mjukt och cirkulärt och extremt smidigt med rejäl kroppskontroll. Väldigt glatt och vänskapligt också - i capoeira tycks det inte finnas några förlorare utan det är mer som en dansant lek. Brassarna har ju även en känd strandsport som liksom capoeiran inte går ut på att besegra någon - kommer inte ihåg vad den heter just nu men sporten går ut på att man med träracket (som stora tunga pingisracket) slår en klunsig boll fram och tillbaka och tillsammans försöker hålla liv i bollen så länge som möjligt. Tycker faktiskt det är väldigt sympatiskt med sporter utan förlorare. I fotboll och annat tycks det ofta som om momentet att sätta sig över motståndarna är viktigare än att ha kul tillsammans. Den sortens mentalitet känns som om den spelar på väldigt destruktiva krafter i människorna.

Blev allafall rätt sent så bestämde mig för att vänta till solen gick ner och titta på solnedgången från praia de Leblon. Solen började försvinna bakom dois irmãos berget runt klockan 19 tror jag att det var. Enligt en jag pratade med på stranden blir det som finast solnedgångar om det inte är moln bakom dois irmaos men lite moln längre in över stränderna. Hade allafall lite småtur för det blev en helt ok solnedgång med en del vackert rosa moln men sådär jättefantastiska solnedgångar ska tyvärr inte vara så jättevanliga (men oj vad vackra de lär vara i den här omgivningen!).

  

Webbplats

Sv: Brasilien-resan 2007

Fick en smärre shock när jag vägde mig på personvågen på Sendas tidigare ikvällas: Enligt den vägde jag bara 83,6kg med kläder och skor! Vägde åtminstone 88kg när jag åkte ner hit. En viss del av viktnedgången lär väl ha berott på att jag inte ätit eller druckit (och det var varmt) på länge innan jag vägde mig men är ändå alldeles för många kilon för lite. Lägsta jag annars har vägt sedan jag slutade gymnasiet tror jag är 84kg under lumpens överlevnad (vägde 98kg som mest under lumpen). Panikköpte lite proteiniga matvaror och åt ordentligt direkt när jag kom hem till lägenheten. Har inte blivit så mycket styrketräning här - måste jag komma igång med innan jag kommer hem så jag kan köra hårt på gymmet direkt igen. Och får se till att börja äta mer - jag har annars inte alltid så jättehög aptit i varmt klimat.

Börjar faktiskt bli lite långtråkigt här nere även om det var riktigt fint väder både idag och igår så jag var nere på beachen och solade idag igen. Lite kort bad blev det också. Funderar på att ta några surflektioner så jag får något att göra - det var inte så dyrt på ett ställe nere vid stranden här i Leblon: 180BRL för 5-6 lektioner. Men jag kanske inte riktigt hinner det innan jag åker tillbaka igen. Har ju ändå lite annat jag planerat att göra också.

Kanske låter lite bortskämt att säga att det faktiskt ska bli skönt att komma hem snart igen. Hade jag vetat att Paiva skulle vara iväg så länge i slutet av perioden här så hade jag åkt hem redan samtidigt som Christina åkte hem och då "bara" varit här 1½ månad. Fast då hade jag säkert börjat längta tillbaka rätt snabbt ändå (ok, lär jag fortfarande börja göra rätt snabbt när jag kommer tillbaka till svenska vintern) så kanske är lika bra att jag är här i strax över 10v så blir jag allafall mättad. Börjar i alla fall redan fundera på nästa gång jag ska åka till Rio men blir säkert kortare tid den gången och med mer sällskap. Kostar dessutom en hel del att åka iväg och riktigt dyrt blir det ju om jag börjar tänka på utebliven arbetsinkomst.

Nu spelar de "I'm dreaming of a white christmas" här på Shopping Leblon där jag sitter. Känns som väldigt passande soundtrack där jag sitter under ljusslingespyntade inomhuspalmer och skriver.

  

Webbplats

Sv: Brasilien-resan 2007

Jag har riktig tur med vädret just nu - fortfarande jättefint! Låg och stekte på stranden i 37 graders värme - en halvtimme framsida och en halvtimme baksida. Sista kvarten var riktigt plågsam för det var så varmt (naveln blev fylld till brädden med svett när jag låg på rygg) men lite solbränna måste jag ändå skaffa jag som brukar vara blekast av alla i vanliga fall. Superskönt att hoppa i vattnet efteråt och svalka mig. Fick riktigt bra kroppssurfings-åk på vågorna också - antingen var det ovanligt kroppssurfingsvänliga vågor eller så hade jag ovanligt bra teknik idag. Kanske både och. Det gäller allafall att titta ut en riktigt stor och bra våg. Ofta är det inte den första stora vågen man ser som är den bästa utan om man har tur så kommer det en till stor våg strax efter och då blir det jättefin brytning på den andra vågen eftersom den går inåt samtidigt som den första stora vågen är på väg tillbaka utåt. Man måste befinna sig på rätt ställe i förhållande till vågen när den är på väg att brytas och precis innnan den bryts så hoppar man ett rejält hopp i vågens färdriktning och simmar som tusan så man får samma fart som vågen. Timar man det rätt så kan man dras med och sväva på vågen tiotals meter. Lägger man sig lite på sidan får man större yta som vågen kan pusha på också så det kan man lattja med och så funkar oftast "stålis-sim" bra - ena handen sträckt framåt som stålmannen och snabbt crawl med andra. En våg idag var så stark att jag blev kastad runt i en volt och blev nedtryckt mot bottnen i näst intill en knut. Lyckades vrida mig själv så jag inte blev allt för knutslagen på. Det skadar inte med lite kroppsmedvetenhet om man inte vill bli skadad. Snart är det allafall träning och nu borde Paiva vara tillbaka i någon enstaka dag.

  

Webbplats

Sv: Brasilien-resan 2007

På begäran så skriver jag lite mer om själva träningen. Känns lite vardaglig för mig vid det här laget så slinker lätt undan när jag funderar över vad jag ska skriva om.

Det är tre pass om dagen men på tisdagar och torsdagar börjar det första redan kl 7 (och sista passet kvällen innan brukar sluta 22) så där är omöjligt att hinna sova ordentligt mellan så brukar sällan bli morgonpass numera. De gånger jag varit med det tidiga passet har det inte känts så givande – är för trött vid den tiden på dygnet för att få ut så mycket av det. Matcherna då har jag mest legat och varit defensiv och mest fokuserat på att inte skada mig när jag kört mot någon duktig. Visst kan jag köra BJJ i sömnen (har hänt flera gånger) men är ett inte ovidkommande handikapp om man kör mot någon som dessutom är bättre än man själv är ens i superskärpt tillstånd. De tidiga passen brukar Paiva hålla i – han tycker sig inte behöva många timmars sömn den människan. Sån var jag också när jag var 20. Det är bara det att Alexandre är ett par år äldre än så. Puga är mer som jag med dygnsrytm och sömnvanor så när Paiva har varit borta så tror jag att morgonpasset har varit lett av de mest höggraderade eleverna som orkat upp.

Klockan 16:30 är det pass alla dagar (förutom lördag-söndag då det inte är någon träning alls) och då kommer främst vit- och blåbältare – många lite yngre – men ofta även en eller två lila/brunbältare för mig att brottas med. Pugas pass brukar inte vara så jättesenstartade – han brukar vara där i tid (han bor borta i Barra så han får åka en stund i förväg) och kör igång när det kommit tillräckligt många vilket brukar dröja 15-25min efter officiell passtart. Passet brukar sluta runt 18. Det är intressant att vara med och se på Pugas övningar eftersom de ofta är riktade till de som ligger på ungefär samma nivå som de på klubben där hemma. Bra inspiration och många övningar är väldigt liknande våra egna. Puga har till och med en variant på fyrklövern men med några mindre skillnader.

Därefter är det till att snabbt äta och duscha och i bästa fall hinna med något litet till för nästa pass är satt att börja klockan 19 – fast det passet är bara de dagar som inte har någon morgonträning, annars är det ledigt till kl 20. Passen startar längre från utsatt tid ju senare på dagen de är så ofta dröjer det till åtminstone 19:30 innan det här passet kommer igång. Det här är det passet jag egentligen gillar bäst – ungefär som 16:30-passet men på en mer avancerad nivå eftersom klientelet främst är blå-, lila- och brunbältare. Teknikträning, ofta partial training och sedan matcher. Eftersom nästa pass är tight inpå så brukar det här passet inte vara mycket längre än en timme.

Sena passet är kl 20 och har det varit kl19-pass innan så hinner man slappa en 5-10min innan det drar igång igen. Det här passet är det som främst frekventeras av svartbältarna (ofta lika många som vi själva har vitbältare på våra träningar). Många lila- och brunbältare också och många stora och starka varav många mer gillar att köra hårt med matcher direkt så det är ofta vad som händer utan så mycket teknikträning innan. När Paiva är här håller han i båda träningarna efter kl 19 och då blir det ofta lite teknikträning också även på sena passet medan Puga mer känner för att släppa loss folks matchlustar om det ändå är det de är sugna på. Sena passet slutar ca kl. 22 och följs ofta av en stunds skitsnack, mestadels på portugisiska men brukar kunna förstå vad de pratar om (men inte vad exakt de säger mer än spridda sjok).

Standardpasset brukar se ut ungefär såhär:

Många sitter och skitsnackar, tränaren likaså. Egen lätt uppvärmning och uppmjukning pågår sporadiskt på vissa håll. När tränaren känner för det så kör man igång (ofta över halvtimmen efter utsatt tid). Uppvärmningen börjar mestadels stående med nackvridningar/nickningar/lutningar/rullningar, knärullningar, höftrullningar m.m. Därefter fortsätter uppvärmningen på marken och innefattar ofta ”räkan” (höftescapes) på stället, ”brasserull” (benen över huvudet, rullar fram igen och tänjer över benet o.s.v.), ligga på rygg och rulla på skulderbladen med armsträckningar diagonalt över kroppen och upp över motsatt axel m.m. Ofta tycker också brassarna att crunches i vansinnestempo och vansinnesantal tillhör en uppvärmning och de brukar ofta vara väldigt ryckiga när alla i ordning räknar till 30 snabbcrunches var som alla ska hänga med på. Visst blir man trött men och det bränner lite men det är inte riktigt så jag själv tror mig få bäst resultat av min magträning.

Efter uppvärmningen blir det 2-3 tekniker. Många gånger visas de alla på en gång med förklaringar bara på portugisiska så kan vara lite knepigt att hänga med. Dessa tekniker övas med samma partner hela tiden i kanske en kvart. Känns inte tillräckligt för mig för att verkligen rota teknikerna i skallen – jag känner mig så väldigt trög när jag själv ska ta instruktioner. Lättare att instruera själv tycker jag, kanske för att jag själv är så trög som jag förklarar så att till och med jag själv skulle förstå. Då brukar de flesta andra förstå också. Hoppas mina elever håller med om det alla fall (ok, de behöver förstås inte tycka att jag är trög =).

Därefter tränar man – mestadels med samma partner som man körde teknik med – isolerat från en position som behövs tränas (ofta halvguard, spiderguard etc.) och när någon förbättrat sin position eller fått den andre att klappa så börjar man om ingen från samma situation om och om igen. Denna sorts träning känns som den ger väldigt mycket eftersom man lär sig mycket genom trial and error när man kör mot en duktigare motståndare. I vanliga matcher dröjer det ofta till en senare match eller till och med en annan träning innan man hamnar i samma situation igen och då har man hunnit glömma vad man gjorde som fungerade och vad man gjorde som inte fungerade. Så mer partial training ska det bli hemma på Strike!

Rena matcher hinns det med runt 30 min i snitt (ungefär som hemma) men ofta med väl tilltagna drickapauser mellan omgångarna. Det är ju här man verkligen ser vilken nivå man ligger på när man kör mot olika människor.

Så jämfört med våra egna pass är det rätt lika uppvärmningsmässigt – fast vi inte brukar ha övningar som syftar till att trötta ut musklerna på våra. Vi har nog lite mer omfattande uppvärmning men det behövs i det kallare klimatet.

Teknikdelen brukar vi ha längre och vi stannar klart längre på varje teknik för att verkligen försöka befästa den och se till att alla verkligen får den att funka och därefter ges tillfälle att repetera tekniken ett flertal gånger. Dessutom ser man ofta tekniker en gång och sedan aldrig mer (undantaget Pugas pass – han är mer för att återkomma/återanknyta till tekniker han visat tidigare, vilket jag uppskattar). Jag har ju uppenbarligen aldrig varit nybörjarelev på något av mina egna pass men rent spontant så känns det som om våra pass egentligen är mer pedagogiska på teknikdelen. Fast de kanske å andra sidan säger något jättepedagogiskt på portugisiska medan de visar och det är det som gör all skillnaden.

Matchdelen är ungefär lika lång, kanske till och med något kortare än vad vi brukar köra men den brukar föregås av mer partial training än vad vi brukar köra. Vilket känns som något vi borde ta efter. Teknikdelen skiljer ju inte så mycket beroende vem man kör med – teknikdocka som teknikdocka – utan det är på partial trainingen och matcherna man märker hur duktiga alla är och man lär sig mycket eftersom om man får något att funka på en lila/brun/svartbältare så kan man oftast konstatera att det var något bra man gjorde medan om man gör något som aldrig funkar så kanske enda anledningen att det fungerat tidigare har varit att man haft en orutinerad motståndare.

Det känns stabilt att köra mot blåbältarna här. Sällan jag känner mig minsta lilla hotad och oftast är det inga problem att få in avslut heller om jag skulle känna för det men ofta kör jag rätt generöst mot dem och passar på att testa lite nya grejer själv. Undantaget är mot Alexandre Paivas son Vito – han är jäkligt snabb, teknisk, superseg att låsa/strypa ut och egentligen på lilabältesnivå men kan inte få det än eftersom han inte har åldern inne (tror man måste vara 17-18 för lila och han är bara 16). Långt ifrån alltid jag får honom att klappa fastän han väger mindre och för en vecka sedan eller två (när jag förvisso var så risig att jag egentligen inte borde ha tränat, men ändå) fick han till och med in två klappar mot mig (jag fick bara in en). Det var nog första (och enda) gången sedan jag fick lila som jag tvingats klappa mot en blåbältare – irriterande men bara att gratulera Vito för han kommer att bli helt sjukt duktig när han blir äldre.

Lila- och brunbältare känns förvånansvärt lika att köra mot. Måste nog till och med säga att de bästa jag kört mot under svart snarare har haft lila än brunt bälte. På många känns det nästan som om det är en svartbältare man kör mot. Jag måste verkligen vara skärpt och inte göra några misstag eftersom de direkt kommer att utnyttjas. Här brukar det faktiskt vara rätt 50/50 om man ser på hur ofta jag verkligen blir hotad jämfört med hur ofta jag själv är nära någonting. Vissa, speciellt någon enstaka lilabältare, känns fortfarande mer rutinerade än vad jag själv är. Antagligen beroende på tävlingsvana (jag har alltid fokuserat mer på att instruera) och att de kunnat dra regelbundna trial-and-error erfarenheter mot andra utövare i världsklass. Tusan, jag önskar jag kunde utvecklas lika snabbt hemma i Sverige. Ofta arbetar jag mycket från underläge här – jag känner mig trygg defensivt men sämre på att vända till överläge när jag kör mot någon jämduktig. Dessutom måste jag som vanligt öva på att passera olika sorters guard mot höggraderade. Offensivt har jag en del okonventionella favoriter som jag lyckats sätta ett par gånger och varit nära andra gånger – tekniker som de inte själva kunnat och därför varit för sena att försvara sig mot men sällan det riktigt bjuds på tillfälle och de duktigaste förutser vad man tänkt göra även om de inte sett tekniken tidigare. Jag väger inte så tokmycket längre så något jättelikt viktövertag är det sällan jag har men känner mig ändå oftast riktigt stark utan att för den delen slösa på energi. Uthållighetsmässigt känns det mestadels riktigt bra – det har varit många (även lila+-bälten) som till sist fått nog och brutit matchen av ren utmattning medan jag själv varit riktigt fräsch i kroppen fortfarande.

Känns definitivt som det är i lila/brunt-gänget som jag hör hemma men även svartbältarna börjar kännas mänskliga. De duktigaste av dem kan fortfarande leka med mig men emellanåt har de gjort misstag som jag inte varit sen men att utnyttja. Senaste träningen satte jag t.ex. en riktigt snygg reversal på en svinduktig svartbältare som förvisso inte gick in för att köra över mig men ändå knappast tänkt låta mig vända positionen. En gång kändes det till och med som om jag var riktigt nära att strypa ut en av de duktigaste och starkaste – han såg onekligen plågad ut ett bra tag. Har ju, som jag skrivit tidigare, fått minst två svartbältare att klappa men de var över 40 bast. Med andra ord känns svartbältare långt från lika omöjliga längre men det dröjer flera år till innan jag själv verkligen når upp till den nivån som de har.

För övrigt är Paiva tillfälligt i Rio igen efter att ha varit i USA ett par veckor men han åker till Finland innan helgen så sedan kommer jag inte att se honom förrän han kommer till Stockholm (se till att ni har kvällsledigt då – det är ju första gången någonsin som han besöker Strike!). Han har alla fall hunnit med att pommefritts-boosta mig med två nya streck på bältet igår kväll så nu har jag lila bälte med fyra högst dekorativa streck och det bruna bältet närmar sig med stormsteg (och med det graderingsrätt upp till blått bälte med fyra streck). 

Jag hoppas att det var en uttömmande genomgång av mina träningsförehavanden och att jag nu kan återgå till mina sucos-porrnoveller med gott samvete.

Idag är det exakt en vecka tills jag sätter mig på flyget hem till Sverige. Har faktiskt haft en släng av tristess och hemlängtan men blev på mycket bättre humör av att Paiva kommit tillbaka en kortis (han är så väldigt vänskaplig och laddad med positiv energi) och av att vädret varit så fantastiskt bra senaste dagarna så kommer förhoppningsvis att kunna leva här sista veckan med flaggan i topp. Får se till att frekventera BigPolis duktigt också. Lär nog bli en och annan Tapioca också – en jättegod ”mjöl-plätt” (eller vad är tapioca egentligen? Christina kanske kan förklara bättre) som görs på gasspis och toppas med exempelvis kokos och kondenserad mjölk för att sedan vikas på mitten och tryckas ihop längs kanten så den blir tättslutande. Kanske höjer min matbudget sista veckan så jag får chans att prova allt det godaste minst en gång till innan jag återvänder till surströmmingens och paltens förlovade land. Finns förvisso en hel del i den svenska maten som ska bli härligt att återvända till. Danskt rågbröd (ok, kanske inte helsvenskt), kaviar till äggen, riktigt thé (som inte är svindyrt), filmjölk, färskmjölk, varm hjortronsylt med vaniljglass, gravad lax med hovmästarsås, sill, strömming, Knorrs vitlökssås (Christina tog förvisso med en hit, men den är slut) o.s.v. Ska bli härligt att återvinna några av de förlorade kilona medelst äkta svensk julmat!

  

Webbplats